70 years & still young...

Vi skriver 24 maj 2011, och vi skriver Bob Dylan 70 år! Grattis gamle man!
Om Bob, eller Robert Zimmerman som hans egentliga namn är, kan man skriva hur mycket som helst, vilket också har gjorts av många före mig...så att skriva ytterligare en biografi över mästaren är inte min intention med det här inlägget...nej, jag vill bara uppmärksamma mina lite yngre läsare om att Mr Dylan överhuvudtaget finns, och att han faktiskt lever & är still going strong! Han kommer faktiskt till Sverige i sommar för att uppträda på Peace & Love-festivalen i Borlänge...och för er som inte har möjligheten att ta er till Dalarna så finns ju alltid möjligheten att botanisera i mammas eller pappas skivsamling...finns där någon Dylan, eller inte!?
Otaliga är de artister som tolkat Dylan genom åren, men själv föredrar jag oftast hans egna versioner, trots (eller kanske tack vare) hans karaktäristiska kraxiga röst...
Vad väljer Du? Dylan or not Dylan?

My private room...

Det är inlägget har sitt ursprung i de händelser som inträffade i fredagsförmiddag...
...då jag träffade på två personer som faktiskt läst mitt senaste inlägg...och en av dessa bad till och med om mer...helt otroligt...det här inlägget är till Er!

Fredag! Med mycket lätta steg gick jag genom korridoren...inte bara att det snart var helg, utan jag hade dessutom räknat ut att mitt senaste blogginlägg haft minst fyra läsare...det riktigt sprattlade i pekfingrarna efter att få skriva fler inlägg...dilemmat var dock önskemålet om att skriva mer privat och personligt...Inte en chans att jag tänker skriva om helgens bravader, vilket smink jag använder eller vad jag äter till frukost tänkte jag först...men allt medan tiden gick så insåg jag att i den andra vågskålen låg bloggens överlevnad...och efter att ha övervägt det hela ytterst noga hela helgen så gjorde jag till slut mitt val...så här kommer det, My private room...
...hmm, tänkte jag, det är väl ingen som vill läsa om mitt liv...jag är ju inte modell, och inte har jag varit med i Idol...jag har ju inte ens dejtat Maddes eller Vickans vänner...i alla fall inte i år...men va fasen...jag gör det här en gång, och sen får bloggen normaliseras igen, vad det nu innebär...och hursomhelst så kommer ju ingen efter det här inlägget be om mer private stuff, so let`s go...

Lördagkväll...
...och nej, jag satt inte stel å spänd bitandes på naglarna framför schlagerfestivalen...utan jag valde avslappnat vågrätt läge framför kvalitetsfilmen The Simpsons-the movie...en film som i stort sett har allt...om nu allt är en blandning av samhällssatir, spänning, våld, kärlek & romantik, jämlikhets- & jämställdhetsfrågor, skola, ett inslag i miljödebatten etc etc...och givetvis den fantastiska tecknade serien Itchy & Scratchy...hursomhelst en behaglig lördagskväll i all sin anspråkslöshet...tackar även First Aid Kit, Depeche Mode, Kent & VNV Nation för kryddan på moset...

Söndag...
...och inte vilken vanlig söndag som helst, för idag är det valdag...och självklart skall jag rösta, men inte än...för först ska det ut och löpas med min kompanjon D...
...så tidig söndagmorgon beger vi oss iväg på trippen Stora Höga - Tjörn tur och retur...hursomhelst så löper vi på och vi passerar det stora nöjespalatset på Stenungsön...jag kom å tänka på en bekants bekants bekant som en gång för längesedan blev infångad av vakterna på det stora hotellets tak när han försökte planka in från ovan...undrar vidare vad den killen gör idag!?? Vidare går färden över 30-åringen Tjörnbron...tänker att det flytit mycket vatten under bron sen den dagen den lille förskolepojken försökte se kungen på invigningen...
Nog ordat om denna utflykt...så låt oss istället gå in på väsentligheterna...dvs valet...så jag tycker vi hoppar över manikyr, pedikyr och hämtningen av typ 10kg mammabröd...självklart röstade jag, och självklart röstade jag rätt...såg senare på valvakan där det konstaterades att bara 40% av de röstberättigade hade masat sig iväg till valurnorna...såg senare en intervju med några av dem som inte röstat, som förklarade sig med att de inte var intresserade av politik...eller att de helt enkelt inte brydde sig...jag undrar om svaret varit detsamma i Libyen...

Imorgon är en annan dag...å just imorgon är det 17 maj, Norges nationaldag!
Tack Johaug, Bjørgen, Skofterud, Bjørndalen, Northug & bröderna Aukland med flera för i vinter!

Hip hop vs Hippa hopp

Egentligen skulle det här inlägget handla om bloggfiaskot som vändes till succé...dvs hur den här bloggens havererande skulle kunna vändas till succé!
Bakgrunden är den att upphovsmannen till denna blogg blivit ombedd att hålla en föreläsning om bloggen för sina kollegor på sin arbetsplats...Oj oj, vad ska jag göra nu?? tänkte upphovsmannen...tankarna snurrade i huvudet, hur skulle jag få fart på bloggen!?
Kanske skulle jag börja skriva om hip hop...men slog snabbt bort denna tanke...MEN, som en blixt från klar himmel dyker en tidningsartikel upp (vet att det är en paradox att en blixt från klar himmel dyker upp, men men...so what) om en hästblogg som har tusentals läsare varje dag...JAA, äntligen tänkte jag...en hästblogg får det bli!! Jag hade dessutom besökt två stall i veckan och kan med lätthet droppa namn som Hugo Simon, Ludger Beerbaum o Malin Baryard...bara att sätta igång så är succén ett faktum tänkte jag...
Plötsligt knackade det på dörren. Utanför fanns en skara människor som undrade varför jag inte uppdaterade min blogg lite oftare. Skaran hade tydligen följt min blogg med stort intresse och mycket nöje, och var nu givetvis sugna på mer! Oj, tänkte jag, finns det så många som följer min blogg!? Det bästa av allt var att det här var bara början...vart jag än gick så kom människor fram och i stort sett krävde tätare uppdateringar på bloggen!
Jag kom plötsligt till insikt...det är inte bloggen eller dess ämne det är fel på, utan det är uppdateringstakten! Hädanefter kommer den uppdateras lika snabbt som den sportbil jag kör...
Så på allmän begäran, håll till godo! Så här stavas succé!