Bombastiskt bombardemang...och miljoner på banken...

Så här i försommarvärmen har han med f varit på festival...och därför sitter han nu, nej han står faktiskt, för att skriva dessa rader...fortsatt försatt i euforiskt tillstånd...inlägget kommer handla om känslor & musik...tror jag nu i alla fall...å är det så att jag så här mitt i sommarlovet har några yngre läsare kvar så är min förhoppning att dom kommer förstå alla ord, begrepp å personligheter som nämns...och gör ni inte det så måste ni lova att googla, eller ta er till encyklopedin som förhoppningsvis finns i ett rum nära dig...
Min eufori beror främst på att jag igår återigen såg världens för tillfället bästa rockband, dvs Glasvegas från Glasgow i Skottland...deras bombastiska bombardemang gjorde mig synnerligen hänförd...när den svenska! stående! batteristen Jonna Löfgren dunkar på så där hänsynslöst, men ändå perfekt, så känns det som Ingo inte bara jabbar med vänstern i bröstet längre...
intressant i sammanhanget är att Glasvegas bara hade två kriterier när de skulle ersätta den tidigare avhoppade trummisen tidigare i år...Hon skulle vara en Hon...och Hon skulle vara från Sverige...tänk så rätt det blev...
Ibland kan man (å säkert kvinna oxå) få såna där magiska känslosamma stunder till musik...framförallt om solen hettar på...att kalla det extas igår är definitivt att ta i...men ibland finns bara känslan där...småputtrig skulle jag vilja kalla den när Brandon Flowers öppnar med Crossfire, å ljudet är så där perfekt å du omges av tusentals människor som ser så där lyckliga ut som bara lyckliga människor kan se ut...sen har vi givetvis stunden då inte bara de färgglada ballongerna, utan hela Slottsskogen lyfter tillsammans i Coldplays Viva la Vida...å så G-timmen med skottarna (å svenskan..) då...å sist men inte minst den där överraskande känslostunden...kanske just för att den överraskade så, så har den bitit sig fast...stunden jag talar om är när Daniel Adams-Ray inte bara småchockar mig musikaliskt, utan även i textmässigt i gårdagens underbara Gryningspyromanen...
"Jag vill känna mer,
Se mer än jag ser...
En miljon på banken
men ingenting att leva för"
Tänkvärt igår...tänkvärt idag...
Ps. Jag länkar inte ut några musiktips här å nu...lite får ni allt anstränga er själva...

70 years & still young...

Vi skriver 24 maj 2011, och vi skriver Bob Dylan 70 år! Grattis gamle man!
Om Bob, eller Robert Zimmerman som hans egentliga namn är, kan man skriva hur mycket som helst, vilket också har gjorts av många före mig...så att skriva ytterligare en biografi över mästaren är inte min intention med det här inlägget...nej, jag vill bara uppmärksamma mina lite yngre läsare om att Mr Dylan överhuvudtaget finns, och att han faktiskt lever & är still going strong! Han kommer faktiskt till Sverige i sommar för att uppträda på Peace & Love-festivalen i Borlänge...och för er som inte har möjligheten att ta er till Dalarna så finns ju alltid möjligheten att botanisera i mammas eller pappas skivsamling...finns där någon Dylan, eller inte!?
Otaliga är de artister som tolkat Dylan genom åren, men själv föredrar jag oftast hans egna versioner, trots (eller kanske tack vare) hans karaktäristiska kraxiga röst...
Vad väljer Du? Dylan or not Dylan?

My private room...

Det är inlägget har sitt ursprung i de händelser som inträffade i fredagsförmiddag...
...då jag träffade på två personer som faktiskt läst mitt senaste inlägg...och en av dessa bad till och med om mer...helt otroligt...det här inlägget är till Er!

Fredag! Med mycket lätta steg gick jag genom korridoren...inte bara att det snart var helg, utan jag hade dessutom räknat ut att mitt senaste blogginlägg haft minst fyra läsare...det riktigt sprattlade i pekfingrarna efter att få skriva fler inlägg...dilemmat var dock önskemålet om att skriva mer privat och personligt...Inte en chans att jag tänker skriva om helgens bravader, vilket smink jag använder eller vad jag äter till frukost tänkte jag först...men allt medan tiden gick så insåg jag att i den andra vågskålen låg bloggens överlevnad...och efter att ha övervägt det hela ytterst noga hela helgen så gjorde jag till slut mitt val...så här kommer det, My private room...
...hmm, tänkte jag, det är väl ingen som vill läsa om mitt liv...jag är ju inte modell, och inte har jag varit med i Idol...jag har ju inte ens dejtat Maddes eller Vickans vänner...i alla fall inte i år...men va fasen...jag gör det här en gång, och sen får bloggen normaliseras igen, vad det nu innebär...och hursomhelst så kommer ju ingen efter det här inlägget be om mer private stuff, so let`s go...

Lördagkväll...
...och nej, jag satt inte stel å spänd bitandes på naglarna framför schlagerfestivalen...utan jag valde avslappnat vågrätt läge framför kvalitetsfilmen The Simpsons-the movie...en film som i stort sett har allt...om nu allt är en blandning av samhällssatir, spänning, våld, kärlek & romantik, jämlikhets- & jämställdhetsfrågor, skola, ett inslag i miljödebatten etc etc...och givetvis den fantastiska tecknade serien Itchy & Scratchy...hursomhelst en behaglig lördagskväll i all sin anspråkslöshet...tackar även First Aid Kit, Depeche Mode, Kent & VNV Nation för kryddan på moset...

Söndag...
...och inte vilken vanlig söndag som helst, för idag är det valdag...och självklart skall jag rösta, men inte än...för först ska det ut och löpas med min kompanjon D...
...så tidig söndagmorgon beger vi oss iväg på trippen Stora Höga - Tjörn tur och retur...hursomhelst så löper vi på och vi passerar det stora nöjespalatset på Stenungsön...jag kom å tänka på en bekants bekants bekant som en gång för längesedan blev infångad av vakterna på det stora hotellets tak när han försökte planka in från ovan...undrar vidare vad den killen gör idag!?? Vidare går färden över 30-åringen Tjörnbron...tänker att det flytit mycket vatten under bron sen den dagen den lille förskolepojken försökte se kungen på invigningen...
Nog ordat om denna utflykt...så låt oss istället gå in på väsentligheterna...dvs valet...så jag tycker vi hoppar över manikyr, pedikyr och hämtningen av typ 10kg mammabröd...självklart röstade jag, och självklart röstade jag rätt...såg senare på valvakan där det konstaterades att bara 40% av de röstberättigade hade masat sig iväg till valurnorna...såg senare en intervju med några av dem som inte röstat, som förklarade sig med att de inte var intresserade av politik...eller att de helt enkelt inte brydde sig...jag undrar om svaret varit detsamma i Libyen...

Imorgon är en annan dag...å just imorgon är det 17 maj, Norges nationaldag!
Tack Johaug, Bjørgen, Skofterud, Bjørndalen, Northug & bröderna Aukland med flera för i vinter!

Hip hop vs Hippa hopp

Egentligen skulle det här inlägget handla om bloggfiaskot som vändes till succé...dvs hur den här bloggens havererande skulle kunna vändas till succé!
Bakgrunden är den att upphovsmannen till denna blogg blivit ombedd att hålla en föreläsning om bloggen för sina kollegor på sin arbetsplats...Oj oj, vad ska jag göra nu?? tänkte upphovsmannen...tankarna snurrade i huvudet, hur skulle jag få fart på bloggen!?
Kanske skulle jag börja skriva om hip hop...men slog snabbt bort denna tanke...MEN, som en blixt från klar himmel dyker en tidningsartikel upp (vet att det är en paradox att en blixt från klar himmel dyker upp, men men...so what) om en hästblogg som har tusentals läsare varje dag...JAA, äntligen tänkte jag...en hästblogg får det bli!! Jag hade dessutom besökt två stall i veckan och kan med lätthet droppa namn som Hugo Simon, Ludger Beerbaum o Malin Baryard...bara att sätta igång så är succén ett faktum tänkte jag...
Plötsligt knackade det på dörren. Utanför fanns en skara människor som undrade varför jag inte uppdaterade min blogg lite oftare. Skaran hade tydligen följt min blogg med stort intresse och mycket nöje, och var nu givetvis sugna på mer! Oj, tänkte jag, finns det så många som följer min blogg!? Det bästa av allt var att det här var bara början...vart jag än gick så kom människor fram och i stort sett krävde tätare uppdateringar på bloggen!
Jag kom plötsligt till insikt...det är inte bloggen eller dess ämne det är fel på, utan det är uppdateringstakten! Hädanefter kommer den uppdateras lika snabbt som den sportbil jag kör...
Så på allmän begäran, håll till godo! Så här stavas succé!

Mustascher och vårmode...

Så har då Håkan Juholt blivit vald till partiledare för Socialdemokraterna. Han blir därmed den förste partiledaren sedan Hjalmar Brantings dagar som bär mustasch. Vi får se om det blir någon "mustascheffekt" vid nästa val 2014...Nu undrar ni säkert vem Hjalmar Branting var!? Jo, han var den förste socialdemokratiske statsministern, och nu pratar vi 1920-tal...och det är mycket riktigt han som gett namn åt Hjalmar Branting-platsen vid Backaplan på Hisingen...Känner att det är vår i luften och därmed tid för en uppgradering av vårkollektionen i garderoben...funderar över vad som gäller i år...är skotskrutigt fortfarande inne, eller ska det kanske vara marint randigt?? Tacksam för tips...Lite musik slänger vi med oxå när vi ändå är på gång...visst, låten har några veckor på nacken, men blir bara bättre å bättre...

Veckans filmtips

Inte för att det är nyhetstorka, men det är ju ändå semester...så idag blir det bara ett litet filmtips...filmen heter Las Palmas och har premiär senare i år...är det så att du även fastnar för den fantastiska musiken i filmen så kan jag förtälja för eder att den är gjord av den enastående orustboende Björn Olsson...javisst tänker ni rätt, samme Olsson som skrivit mycket till göteborgssonen Hellström...Håll till godo!

Helgens bravader...

Efter massiva påtryckningar om att bloggen uppdateras för sällan ska jag nu försöka bättra mig på denna punkt, men att hålla Kissies uppdateringstakt kommer nog bli svårt...inte heller kommer jag att skriva om mitt vilda uteliv kring Stureplan eller var jag köpt mina snygga kläder, även om det är många som haft önskemål därom...utan tanken är att bloggen något skall ändra karaktär och skriva om aktualiteter som läsarna bör känna till istället för som hittills en massa kunglig kuriosa...så var nu på er vakt och håll koll på nästa inlägg som jag lovar kommer komma inom kort...