Angående Björn Skifs...

Så var det då dags för lite bloggande igen...och den här gången som ett led i en tävling, därav valet av ämne, eller rättare sagt valet av frågor, som jag faktiskt inte ens har valt själv kom jag på...och inte heller kommer det bli jag som vinner tävlingen, men jag önskar bokhyllan stort lycka till...och ett litet tack för pushen... Jag läser just nu, eller rättare sagt, har precis läst ut Fredrik Lindströms När börjar det riktiga livet...underbar bok som nog kan rekommenderas till alla över 23, typ... Om jag fått förmånen att leva i en tv-serie skulle det nog bli Vinterstudion, för visst är det en tv-serie...von Triers Riket hade nog blivit för påfrestande... Jag vill faktiskt leva här och nu, även om säkert 1800-talet passat mig bra...typ...typ é typ mitt nya modeord märker jag... Om Bamse är fantasy, joo, jag vet vad fantasy är, så skulle jag kunna tänka mig att vara Vargen..eller varför inte en av sjöraövarna... Jag har aldrig blivit riktigt rädd eller gråtit mycket över en bok...däremot så kallat tagen, eller kanske känt sig lite tom när den tagit slut...och inte heller har jag ångrat att jag läst en bok, även om det går att tro efter tre fyra nystarter av Röda rummet... Om jag mot alla odds skriver ett filmmanus så hade valet av regissör blivit en hård nöt att knäcka...ska man ha det så där lite Steven Soderbergh eller Guy Pearcecoolt...eller så där gammaldagscoolt a la Coppola...eller von Triers lagomsvåra...svår nöt som sagt, men en sak är säker, det blir inte Björn Skifs...och angående min film så hade inte heller de där små mössen som sjunger på julafton haft några roller att hämta där... Av ren nostalgi så blir svaret angående favoritte här och nu nyponte...sånt där som mor & far plockat och rostat på nåt sätt i Husqvarnaugnen...och slutligen..får man/dam ta boken med sig in i himlen...nää, allt kan jag faktiskt inte avslöja här... Ohoj, det gick ju att blogga igen...men förvänta er inget nytt inlägg imorrn...typ...

Angående hög bloggfrekvens...

Å nu när jag ändå är i bloggartagen så passar jag på att slänga in historiens kortaste historielektion...fast egentligen den allra längsta...

My Adidas...

Ryktena om mina nya skor & om denna bloggs död har nu tagit sådana proportioner att han som stavar med f kände sig om inte tvingad, så i alla fall manad till ytterligare inlägg...och på tal om skor så hoppas jag denna lilla musikvideo från tiden det begav sig kommer ge svar på frågan om varför han valde just dom skorna...och glöm nu inte att all eventuell reklam för något visst skomärke ligger helt i betraktarens ögon...